Kära läsare. Veckorna går så fort. Imorgon är det första advent. Hur gick det till? Jag har inte köpt någon julklapp och inte varit redo med barnens önskelistor inför black week. Istället är jag här och nu. Dag för dag. Tar en sak i taget låter bli att haka på stressen. Vi får se hur länge det håller i sig.
Förra helgen när yngsta var hos sin pappa gjorde jag iordning hennes julkalender. Min gamla som farmor sydde till mig. De äldre barnen ville ha köpta smink-/hudvårdskalender.
Idag har E galopperat för första gången. Hon är jättestolt och nöjd. Det har varit väldigt pirrigt innan men hon var så modig. Sedan var det julkonsert med hennes kör i kyrkan. Jag älskar sång i kyrkan. Får påminna mig att inte sjunga med högt. När seniorkören, som var också var med, sjöng O helga natt kom tårarna. Själsligt moment.
Imorgon ska vi åka till en julmarknad och få lite julstämning.
Jag har fått coaching i veckan. Jag behöver tydligen slappna av och landa i kroppen. Inte försöka ordna det perfekta. Och som alltid så har min mentor redan sagt åt mig just det. Kanske ska jag lämna kapitlet om standard ett tag…
Jag har lyssnat på min intuition, min magkänsla. Jag känner att jag har kommit tillräckligt långt upp i frekvens för att tro på mig själv och gå min egen väg istället för att följa.
