Författare: lifebyjohanna

Vilken helg. Igår var det BPS på Clarion med en massa härliga hälsokollegor. Jag tycker verkligen på djupet om det. Det här entreprenörskapet fyller så många av mina mål och visioner. Jag utvecklas inom hälsa, business och ledarskap men också personligt. Jag skulle kunna göra det här på heltid, fullt ut. Det andliga behöver dock också utrymme för att jag ska må mitt bästa. Så en mix är att föredra.

• 

I helgen har jag reflekterat en del över hur långt jag har kommit på min resa i självutveckling. Jag har förändrats. Bara för att nämna några saker så har jag till exempel inga problem att åka själv till olika tillställningar. Jag behöver inte hålla någon i handen längre. En annan sak är att jag ofta upplever andra som negativt inställd i olika situationer. Jag har ändrat frisyr, iaf min bena, och börjat tycka om andra slags kläder än tidigare. Ändrat klädstil och längtar helt oväntat efter att få rensa garderoben.

• 

Vill ändå ta mer tydligt kliv framåt i att ändra min identitet. Veckans to do.

Inspirationen är tillbaka.

Imorgon ska jag börja skriva. Plugga och göra mina uppgifter.

Jag har fått tecken i veckan och månen är amazing.

All kärlek

• 

• 

Jag startar upp så smått med främst healing på distans. Är du nyfiken på healing eller vill ha hjälp med utmaningar i hälsa eller mående så ta kontakt på sociala medier eller via raluna.se.

Ikväll har ungarna gått Halloween och jag har varit taxi. De äldre sover borta i natt. Jag och pappa tände ljus på graven tillsammans. Barnen brukar också vara med men Ikväll krockade det med en viss högtid. Det känns som att det var nyss som vi gick runt på kyrkogården i snöslask men det är ett helt år sedan!

Jag lyssnade på en pod i bilen ikväll där de pratade om att livet är begränsat. Vi har inte tid att vänta 10, 20 år innan vi gör det vi egentligen vill göra. Det låter kanske klyschigt men det är rå sanning.

Vad vill du göra egentligen? Vad drömmer du om? Lever du redan din dröm? Om inte, när tänker du göra det?

Drömmar kan ändras. Vi utvecklas och förändras. Kanske behöver du sätta dig med papper och penna för att sätta ord på dina drömmar. Vad vill du innerst inne om allt var möjligt? Skippa logik och analys! Vad ploppar upp som du känner dig dragen till oavsett om det verkar overkligt svårt att nå?

• 

• 

Idag är det min födelsedag. Idag är det 43 år sedan min mamma gav mig liv. Men hon är inte här för att fira med mig idag. Jag kan aldrig mer få en mamma-kram. Inte berätta om mina tankar och få höra om hennes. Jag kan inte bolla mina frågor, få hjälp med gardinerna eller bli irriterad på att hon lovat barnen saker som jag inte alls planerat. Hon kommer inte längre in med sin kaffekopp på helgmornarna så att vi kan småprata vid köksbordet fram till lunch.

Jag är tacksam. Jag fick världens bästa mamma. En lejonmamma som stod upp för mig och alltid tog hand om mig och familjen.

Vi fick också flera fantastiska år i mina tidiga 20s. Då vi pratade om allt, rensade ut missförstånd och reflekterade. Bästa vänner men ändå tydligt mamma och dotter. Alla hundpromenader med kaffetermosen. Alla shoppingturer. Alla kaffekoppar i köket. Jag minns dem med värme.

Min trygghet. Mitt ständiga stöd. Hon prövades när brorsan gick bort. Då föll hon. Det mesta föll då. Men efter några år kom hon tillbaka till livet. Till mig. Och mina barn. Världens bästa mormor. Och då när hon äntligen var tillbaka, då skulle hennes liv vara över.

• 

Kvar är jag och mina barn. Vi lever. Utan henne. Nuförtiden kan jag känna henne så otroligt nära och ibland blir jag inte ens ledsen. Jag känner bara stark kärlek. Oändlig kärlek. Men idag saknar jag så det gör ont.

Är lite förundrad över att det här kortet alltid lyckas komma till mig. Nystart.

• 

När energin bara stannar. När det utan förvarning bara blir stopp i kugghjulen. Först känslor av frustration. Varför står det stilla?! Varför?! Vad är det för fel?! Ingenting hade hänt så varför detta oväntade haveri?

Eller är det stilla? Trasigt? Nej, vänta! Tusen saker snurrar inuti. Tankar, resonemang, val, beslut… egentligen ett högljutt kaos.

Sedan, att bara släppa taget. Falla ner I det mjuka fluffet av luddiga moln. Vila. Tankarna stillar sig. Lite ledsenhet finns det i det tysta men också en föraning om att nästa steg nu är nära. Snart tar det fart. Nedförsbacke och det kommer gå i hög hastighet.

Men ett tag till är det luddiga, fluffiga moln som gäller. Totalt osammanhängande.

• 

Jag har tappat rösten. Jag har dragit på mig en förkylning. Hörde att många blivit sjuka efter Oslo. Ont i halsen, hosta och väldigt hes idag.

Igår kväll var det cykelfest i byn och jag kände att jag inte ville ställa in eftersom jag är med i arrangörsgruppen.

Fick dock migrän på eftermiddagen så vid 21 kände jag mig ganska färdig. Så både sjuk och migrän. Jättekul.

Nu är det en lugnare period som väntar. Inbillar jag mig. En period utan något att oroa mig över. Väljer att inte tänka på julklappar och allt fix i december. Det får bli mys och njutning istället.

Jag har känt mig rätt off i veckan. Jag har behövt återhämtning och vila. Vilket jag inte riktigt lyckats med än. Stillhet innan nästa våg framåt kommer.

Sov gott!